Ålands Natur & Miljö tackar för möjligheten att komma med synpunkter på det uppdaterade trafikförsörjningsprogrammet för 2023-2026. Vi är gärna med och påverkar gällande frågor som berör natur, miljö och hållbarhet. Vi uppskattar att landskapsregeringen aktivt involverar oss. Vi deltar gärna i den kommande utvecklingen och implementeringen av Trafikförsörjningsprogrammet.
Sammanfattning
- Längre remisstid vore önskvärt
- Det är bra med målsättning på en välutnyttjad kollektivtrafik, låga enhetspriser är ett bra första steg
- Att hålla tidtabellen för att undvika långa väntetider, och en app som visar var bussen är skulle underlätta för bussåkare
- Ett gemensamt försök med Mariehamns stad om avgiftsbelagd parkering på centrumgatorna skulle kunna prövas för att öka incitamenten för att åka buss
- Ta bort otydliga skrivningar och sätt mätbara målvärden på målsättningarna
- Tydligare info om hur målsättningarna följs upp behövs
- Mål 3 om rent vatten borde inkluderas som ett av de främsta målen
- Gör fotnötterna i texten mer lättläsliga
- Att undersöka förnyelsebara drivmedel och utsläppsfria fordon borde göras för både tätorts- och landsbygdstrafiken
- Mer kollektivt resande kan öka fysisk aktivitet hos passagerarna
- Det vore intressant att utreda avgiftsfri kollektivtrafik
- Målet borde vara att alla fordon ska vara tillgänglighetsanpassade
- Informationen på både bussar och hållplatser bör anpassas för olika funktionsnedsättningar och språk
- Krav på låggolvbussar skulle behöva införas vid upphandling
- Äldre och unga behöver tillgänglig kollektivtrafik, och beställningstrafik med minibussar skulle behöva testas
- Parkeringsplatser nära busshållplatser vid huvudväg behöver planeras och matartrafiken borde utökas
- Tillgängliga och användbara bussförbindelser för invånarna borde prioriteras före turismens behov
Remisstid
Vi vill ännu en gång påpeka till landskapsregeringen att under en månads remisstid är väldigt kort svarstid. Vi önskar att remisstiden kunde vara minst två månader vid kommande remissförfrågningar. Detta för att vi ska ha möjlighet att inkomma med ett kvalitativt och relevant svar. Att återkommande ha kort svarstid på remissförfrågningar ger inte möjlighet till en god demokratisk process.
Generella synpunkter
Generellt anser vi att det är bra att sikta på att uppnå en välutnyttjad kollektivtrafik. Det minskar bilismen och därmed utsläppen och gynnar både miljö och hälsa. Vägtrafiken stod för mer än en fjärdedel av de totala koldioxidutsläppen på Åland år 2022.[1] Att låga enhetspriser har införts är ett bra första steg för att öka nyttjandet av kollektivtrafiken. Det är viktigt att bussarna håller tidtabellen, långa väntetider gör att bilpendlare inte kommer att välja bussen som färdmedel. Det är väldigt bra om en app utvecklas så det går att se var bussen befinner sig.
Programmet är väldigt översiktligt så det är svårt att skapa en tydlig bild av vad programmet kommer att innebära i praktiken. Målsättningen och åtgärderna för att få pendlare och andra att ta bussen istället för bilen (Mål och vision sid 13) är till exempel ganska vaga. Det kanske inte räcker med t.ex. lågt pris och användarvänliga rutter för att öka incitamenten för att ta bussen? Ett gemensamt försök med Mariehamns stad om avgiftsbelagd parkering på centrumgatorna skulle kunna prövas. Då skulle parkeringshusen fyllas (gratis parkering) och bilarna förhoppningsvis bli färre i centrum. Färre parkeringsplatser och att parkera på gator längre bort kan upplevas som obekvämt vilket kan göra bussen som alternativ attraktivare. Det är redan nu trångt med alla bilar på Åland och ytterligare ökning av antalet bilar kan leda till krav på nya trafiklösningar. Tillväxten av antalet fordon på Åland är ohållbar: från år 2000 till 2022 blev personbilarna nästan dubbelt fler (från cirka 14 000 till ca 26 000) och antalet fordon totalt (inkl. skåpbilar, bussar och lastbilar) ökade med mer än det dubbla under samma tid till cirka 54 000[2].
I texten finns också en del otydliga skrivningar som t.ex. orden “önskvärt” och “bör”. Dessa skulle behöva ändras till ordet “ska”. Det är också svårt att uppskatta hur långt det är till att uppnå målen när det varken finns startvärden eller mätbara målvärden till en del av målen som beskrivs i programmet. Till exempel ”Marknadsandelen för kollektivtrafiken ökar…”. Hur stor är marknadsandelen idag och till vilken nivå är målsättningen att den ska öka? Eller ”…vetskapen om hur kollektivtrafiken fungerar och attraktiviteten har ökat”. Hur kan detta mätas? Det finns många exempel på mål där inget målvärde har angetts: ”Restidskvoterna har sänkts”, ”fler fordon inom landsortstrafiken är tillgänglighetsanpassade”, ”En ökande andel av pendlarna reser kollektivt”. Hur stor sänkning, hur många fler fordon och hur stor andel? Detta behöver specificeras.
Det skulle också behövas tydligare beskrivningar på hur programmet följs upp.
I avsnitt 1.2 anses programmet stöda främst utvecklings- och hållbarhetsagendans mål 2, 5, 6 och 7. Vi anser att programmet även stöder mål 3 om rent vatten då en ökad användning av kollektivtrafik och minskad privat bilism bör minska utsläpp av mikroplaster från däckslitage. Däckslitage är den enskilt största källan till mikroplast i Sverige [3] och med det stora antalet bilar på Åland kan vi anta att däckslitage även på Åland är en stor källa till mikroplaster.
Fotnötterna i texten kunde vara mindre och upphöjda, när de är lika stora och i samma nivå som texten gör de texten svårläslig.
Miljö och hälsa
Att utreda förnyelsebara drivmedel för landsortstrafiken och att tätortstrafiken ska få utsläppsfria fordon inom programperioden är bra, eftersom detta minskar koldioxidutsläppen från trafiken. Men vi undrar varför bara tätortstrafiken ska uppnå utsläppsfria fordon inom programperioden? Det borde gälla all kollektivtrafik, även på landsbygden.
Att öka användningen av kollektivtrafiken har bra effekter både för miljö och hälsa.
Att ta bussen istället för bilen minskar inte bara på koldioxidutsläppen, det minskar också på mängden miljö- och hälsofarliga partiklar från däckslitage, avgaser och vägbanor som slits.
Enligt forskning rör sig en person som åker kollektivt cirka 40 minuter per dag jämfört med en bilist som rör sig cirka 8 minuter. [4] WHO rekommenderar vuxna att röra på sig minst 150 minuter i veckan.[5] Genom att åka kollektivt kan en person alltså nå upp över rekommenderad miniminivå för fysisk rörelse per vecka bara genom att åka buss istället för att ta bilen.
Avgiftsfria resor
För att göra kollektivtrafiken så attraktiv som möjligt och för att gynna miljön kunde man även överväga att göra kollektivtrafiken avgiftsfri. Avgiftsfri kollektivtrafik skulle gynna alla med lite sämre ekonomi att ta sig fram, och även ut i naturen. Avgiftsfrihet skulle minska all administration gällande betalningar, redovisningar, skolkort mm. Det kunde vara bra att utreda vad man får in genom biljettintäkter i förhållande till vad hela biljettsystemet kostar att upprätthålla för att se om det skulle vara möjligt att införa avgiftsfri kollektivtrafik.
Tillgänglighet
Att göra både fordon och hållplatser mer tillgänglighetsanpassade är väldigt bra för den sociala hållbarheten. Här undrar vi också varför inte målsättningen är att alla fordon ska vara tillgänglighetsanpassade? Målsättningen att fler fordon är tillgänglighetsanpassade är inte så tydlig. Det borde minst framgå hur stor del av fordonen som ska vara tillgänglighetsanpassade, och även hur många som är det idag.
Vad gäller tillgänglighet är det också viktigt att tänka på att informationen vid hållplatser och inte bara på bussar ska vara tillgänglig för t.ex. personer med syn- och hörselnedsättningar, och med tanke på turismen borde informationen finnas på flera språk. Det är också bra om krav ställs på låggolvbussar vid upphandling. Om äldre bussar används ska chauffören ”tippa” bussen så att det är enkelt att gå ombord även om trottoar saknas.
Kollektivtrafiken skulle också behöva vara mer tillgänglig för äldre och ungdomar. Äldre som av olika orsaker inte får köra bil längre (t.ex. strokepatienter) och som har långt till busshållplatserna blir isolerade då de inte kan ta sig fram. De äldre som inte är berättigade till färdtjänstbiljetter, och som bor där bussförbindelserna är obefintliga blir helt utanför samhället och skulle behöva inkluderas i planeringen av kollektivtrafiken. Det borde finnas en vision at utveckla kollektivtrafiken mot beställningstrafik med minibussar som går vissa dagar på specifika linjer och hämtar upp äldre till matbutik, äldres servicehus m.m. I Mariehamn borde det fungera att beställa transport från exempelvis Västernäs till sjukhusets huvudingång. Det här konceptet finns t.ex. i Pargas[6] och på andra orter. Den 28 januari i år var det ett inslag på Rapport om ett försök som Skånetrafiken har med minibussar. Samtliga boende i Svalövs kommun kan beställa transport inom kommunen.[7]
Det är viktigt att landskapet tillsammans med kommunerna planerar för parkeringsmöjligheter nära busshållplatser vid huvudvägen. Idag finns begränsat med parkeringsplatser nära busshållplatserna. Matartrafiken i glesbygden behöver utvidgas så fler får möjlighet att lämna bilen hemma. I t.ex. Hammarland saknas idag matartrafik, vilket fanns tidigare.
Visst är det också viktigt att anpassa kollektivtrafiken till turismen, men utökad möjlighet till tillgängliga och användbara bussförbindelser för invånarna borde prioriteras i första hand.
[1] https://www.asub.ax/sv/ekologisk-hallbarhet-16-beraknade-utslappet-koldioxidekvivalenter-syke
[2] https://www.asub.ax/sites/default/files/media/document/Statistisk%20årsbok%20för%20Åland%202024_3.pdf
[3] https://naturvardsverket.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1423222&dswid=372
[4] https://www.dagenssamhalle.se/debatt/sa-far-vi-fler-att-valja-bort-bilen-17153
[5] https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/336656/9789240015128-eng.pdf?sequence=1&isAllowed=y
[6] https://www.pargas.fi/stadens-interna-trafik
[7] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/ring-sa-hamtar-vi-flexibel-buss-testas-pa-skanska-landsbygden